malin

jag vill liksom inte riktigt 'bara för att'
men my god MELISSA HORN.
jag är trollbunden.
hennes låter ger mig det där pirret,
den härliga känslan, den rätta känslan om att
DET HÄR ÄR MUSIK

next,

jag har igentligen aldrig gillat det där med kryptiskt
skrivande på bloggar.
det då man skriver känslor genom oförståliga ord
om olika människor man inte kan nämna namnet på.

 det är väl igentligen dagbokens uppgift att ta emot
sådan information som ingen annan får veta.
om personer, känslor & äventyr.

men just idag,
trots allt jag precis sagt om det
kryptiska skrivandet, känner jag att för mig finns
det ingen annan utväg just nu.
 dagboken räcker inte till idag.


ömheten
den får mig att rysa.
ända ner till mina frusna tår.
sättet att göra, säga & handla.
jag ryser återigen.
jag har aldrig trott att man kan känna så starkt
trots att man ingentligen inte vet något.
att man kan sakna något man inte har en aning om
ens existerar.