malin

några dagar, fyra ensama dagar senare.

det finns igentligen inte ord för känslorna, det finns inte känslor att sätta ord på.
det är bara som ett tomt, stort och oändligt svart hål.
men ser inte slutet.
har ingen aning om hur länge det dröjer tills man på stapplande steg
står på stadig mark igen.

tårarna bränner i ögonen och jag vill bara mota bort dom.
men vad hjälper det,
dom kommer ändå så fort jag lägger huvudet på kudden och tänker att ikväll,
ikväll ska jag i n t e gråta utan sova.

jag kan lika gärna släppa ut det nu..

allting blir bara en salig blandning av sorg och ord som inte betyder något alls.
men jag måste, bara måste få det ur mig.

det låter bara som någon kliché direkt tagen ur en tidning,
men det är precis tvärtemot vad jag vill att det ska vara.

en del av mitt hjärta är ditt
gustaf