malin

hur kan en evighet kännas så kort?
& den korta stunden såå lång.

vi sprang lycklig omkring utan några krav.
allt var nytt och spännande, återigen, utan krav.
gräset var som grönast & träden som vackrast.

vi cyklade l å n g t
men trots det gick allt så fort.
vi höll varann i handen och höll på att cykla in i varann
och ner i diket flera gånger.
den enda känslan var lycka & alla tusen gånger du
 fick mig att skratta var perfekta.
det var så rätt

det var första gången.
och allt var pirrigt nytt kändes så rätt.
solen som värmde
vätterns vindar som kylde
du som värmde inifrån utifrån överallt ifrån.

dessa förtollade timmar. allt tede sig som en saga
och jag minns att jag nöp mig i armen för att inse
att detta var sanningen.
den underbara sanningen.

vi levde i en saga tillsammans.
 för mig var detta allt det bästa det enda.
jag planerade ordnade fixade mot din vilja, för vår skull.
för mig var vi en saga.
[jag har alltid blivit lärd att sagor ska sluta lyckligt]

hur när var hjälp